Nu är det snart dags för fest! Årets festmåltid är inköpt och nu väntar vi på klockslaget! Eid Mubarak alla vänner!

Nu har det gått ca 10 månader sen vi var nere och startade igång all verksamhet. Det har hänt väldigt mycket sedan dess. Anledningen till att vi inte velat uppdaterat sidan så mycket sedan dess är att vi har kännt att alla insattser måste utvärderas och kvalitets säkras innan vi kan kommunicera ut dem.

Precis efter starten i januari tror jag hela familjen kände lite olika inför det vi hade framför oss, bilden illustrerar det ganska bra.

Pappa Raton var nere precis innan sommaren och gick igenom allt. Sedan dess har vi jobbat hårt med att skriva ner en stabil verksamhetsbeskrivning som snart är klar.

I den beskrivs allt om verksamheten. Vi har skickat in alla papper till länsstyrelsen och skatteverket och är snart uppe och rullar med en stiftelse.

Nu har det blivit dags för sista besöket ner innan vi går live och på riktigt och börjar lyfta in alla kära vänner, bekanta och andra engagerade som vill vara med och utveckla Banglabarn. Pappa Raton skriver i skrivande stunt på en plan mot Bangadesh. Han har bl.a. med sig en massa datorer som vi fått av HP efter ett jobb som Leo gjorde där.

Nu ska allt säkerställas och dubbel kollas.

Lycka till Pappa Raton! 

Tack ska ni ha! Bidraget kommer göra nytta.

Stipendiefonden är i rullning. Den har fått namnet “Gufur Rokea Scholarship Fund” Det efter farfar, Gofur och farmor, Rokea.

Som vi tidigare berättat så har vi haft en ambition att hjälpa fattiga duktiga studenter i byn. Nu är det gjort för första gången.

Alla barnen som får 80 – 100 % rätt på sina totala betyg ger vi ett stipendium på 2000TK. Barnen kan använda pengarna till att köpa böcker och kanske något trevligt till sig själva som de aldrig innan haft möjlighet att unna sig.

Detta är en väldigt stor sak för pappa eftersom han själv fick möjlighet att ta del av en vuxen mans hjälp som ung bonde på byn och därigenom kunde ta sig hela vägen till Sverige. Roligt att kunna ge tillbaka!

På bilden ovan ser vi en del av ungarna som fick ta del av stipendiet!

Nedan ser vi Mamma, Pappa, pappas gamla lärare, Farfar och Farmor.

Eftersom det är ett relativt långt avstånd mellan barnhemmet och skolan, 4km, som ungarna går på så har vi fixat en liten transport kära. Pappa är väldigt stolt över den! Han ringde mig sa “Jag har fixar en underbar fantastisk skolbuss som jag har målat blå och fin!”

Vi är väldigt glada över den och det är barnen också!!

Nu är det gjort! Efter en massa byråd och samtal tillsammans med befolkningen om hur vi ska gå tillväga med det som vi kallar “Operation: Familjerna”  eller det som bengalerna kallar “Self Help”  är vi nu igång! Vi har godkänd våra första 10 st investeringar i affärdverksamhet.

Det som är mest gynnsamt är i dagsläget att investera i att arrendera mark för jordbruksodling, köpa boskapsdjur som kan föröka sig och att skapa små affärsverksamheter innom områden som familjerna behärskar.  Det kan vara små matlagningsställen, Testånd och Textil-repreation för att nämna några exempel.

Alla dem som får hjälp är människor som inte har något. Dom får nu full förtroende av oss att förvalta våra pengar utan krav på återbetalning. Vi har personer som hjälper till i startfasen och följer upp med råd och assistans. Förhoppningsvis så har alla dessa en inkomst som de kan leva på om bara två månader!!!!

Vi som jobbat med detta ett bra tar är väldigt stolta över att det ni är sjösatt! Nu ska vi följa upp och se till att allt blir bra sen är det “bara” 50 familjer kvar!

Idag har Vi gjort bra insattser! Vi köpte tre kossor som vi gav till tre kvinnor som nu har det till sin uppgift att sköta om den och sälja mjölken som kossan ger och genom det få in lite pengar till mat.

Det gläder mig att berätta att det rullar framåt med projektet “Operation Familjerna” som nu går under arbetsnamnet “Self Help” nere i byn.

Det går ju ut på att vi villl hjälpa de 60 fattigaste familjerna i byn genom att ge hjälp till självhjälp via att finansiera olika affärsverksamheter. Men det är lättare sagt än gjort.  När man kommer ner, som vi gjort från Sverige, så är det inte alltid lätt att veta exakt vart man ska rikta insatserna. Trots att vi har en enorm lokalförankring i byn med tanke på att pappa är född där. Därför har vi skapat ett råd mer personer som är än mer införstådda i strukturerna. Vad vi gör är att vi samtalar med varandra för att bygga upp en verklig och nära bild över läget och vad man kan göra för att skapa affärsverksamhet.

Här ser ni bilder från sista mötet innan vi kör igång projektet!

Det är skillnad på barns motivation här i välrden. Hemma i Sverige så halkar vi ju efter år efter år när det kommer till skolresultaten.

En dag när jag vandrade runt i byn så träffade jag på en kille. Han vandrade runt med ett par slitna rullar och jag frågade vad han sysslade med. Det visade sig att jag stött på ett vandrande geni. Han är 18år och har lärt sig matte och engelska på egen hand. Han kommer från väldigt fattiga förhållanden men har hjärtat på rätt ställe! Han åkte runt till familjer för att undervisa och dela med sig av sina kunskaper till andra. Så jag anställde han i hemmet. Nu kommer han till oss och undervisar på kvällarna för alla barn som vill delta!

Efter första skoldagen för banglabarnen ser vi något helt annat när det kommer till motivation. Ungarna är superglada över sina nya böcker, trots att dom inte kan läsa riktigt än. Dom har bett om att få gå i skolan 7dagar i veckan och att vi ska håll längre kvälls kurser så de kan lära sig snabbare.

Jag önskar att alla barn som inte tar tillvara på sina möjligheter att lära sig saker i plugget fick möjlighet att göra ett studiebesök hos oss!

Här står Islam i sitt esse och undervisar!

Här är han med sin familj hemma hos dom. Han jobb hos oss leder till att han kan hjälpa alla där att äta sig mätta och familjens anseende bilvit bättre i byn!